I don´t know, I just like it





Under de senaste tre åren har jag skrivit på en magisteruppsats som jag kallar I don´t know,I just like it.
Den undersöker hur ett antagningsförfarande till en konsthögskola (i Sverige) kan gå till. Efter att ha deltagit i en antagning i början av 2000-talet där jag tillsammans med övriga i juryn, sorterade bort en sökande som uppfyllde antagningskraven, i det här fallet konsthögskoleutbildning och konstnärlig yrkesverksamhet, till förmån för andra med färre relevanta meriter och med en lägre utbildningsnivå.  Jag låg vaken under natten efter antagningen och funderade på vad jag hört, sett och varit med att besluta. På morgonen ringde jag till ordföranden i juryn och påtalade att vi kanske gjort en felaktig bedömning av en av de sökande. Jag påpekade att vi kanske inte hade haft tillräcklig kunskap om de arbetsprover vi hade sett och därför kanske inte kunnat bedöma dem. Ordförande höll med om att det var värt att omvärdera och att vi kunde ha gjort en missbedömning.  Hon tog upp saken när juryn återsamlats på morgonen. Alla var beredda att göra en omprövning och vi tog upp den aktuella ansökan för ny granskning. Den sökande blev därefter antagen som reserv till sökt utbildning.


Den här och liknande händelser har gjort mig intresserad av företeelsen. En företeelse men inte behöver ha sökt till konstskola för att känna till. I dag översköljs vi av  uttagningar och tävlingar där ett subjektivt tyckande är det beslutande. Mästerkockar, Idoler, Let´s dans osv.
Det har varit väldigt spännande ämne att skriva om och sinom tid kommer en fortsättning...


http://su.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:601015